Ny tid - nya jägare
Vid övergången till yngre stenåldern - neolitikum - hände en rad spännande
saker ur jaktens perspektiv. Denna period som bildar tröskeln till
vår egen tid inleddes omkring tiotusen år före vår tideräknings början
i Mellaneuropa, utvecklingen skedde naturligtvis med stora variationer
i olika delar av vår världsdel. Under tidigare skeden hade stenåldersfolket
helt varit hänvisade till jakten för sin existens, de neolistiska
människorna däremot brukade jorden och skaffade sig husdjur, de slöt
sig samman i bygemenskaper och började för första gången i mänsklighetens
historia att omforma naturen kring boplatserna - med andra ord att
skapa odlingslandskapet.
Jakten fick därför på många håll en underordnad ekonomisk betydelse.
Genom att analysera avfallshögarna när det gäller pålbyggnadskulturerna
i Schweiz, Frankrike och Sydtyskland, fynd från tiden för den yngre
stenåldern, har man kunnat göra intressanta mätningar av de olika
villebrådens popularitet på matsedeln. Det visade sig bland annat
att det uppsving för vapentekniken, som inleddes med den slipade flintan,
ledde till att en rad villebrådsslag som varit oåtkomliga för de äldre
stenåldersjägarna nu plötsligt fick en plats i hushållningen. Det
gäller framförallt småvilt som bäver, grävling, räv och utter samt
sjöfågel av olika slag. Betecknande nog har det visat sig att benrester
efter tamdjur har dominerat i dessa avlagringar. I vissa pålbyggnader
i Schweiz har omkring 80% av benfynden utgjorts av husdjur medan siffrorna
är ännu högre vid neolistiska byar i södra Skandinavien. Enligt Magnus
Degerböl som undersökt Bundsöboplatsen i Danmark visade det sig att
av sammanlagt 10 000 benfynd var det endast omkring 150 som utgjordes
av ben från jaktbart villebråd, resten av husdjur! |
Tack vare nya
effektiva vapen - främst bågen - hade den neolititske jägaren tillgång
till andra villebråd än som tidigare stått stenåldersfolket till
buds. Han kunde skjuta änder och svanar i de fågelrika träsken och
räven hörde till favoriterna på matsedeln. |